Uppsala fick äran att vara avslutande hållplats för den här turnén med två utsålda föreställningar. Och det märktes att trion verkligen slipat på framträdandet, men, och förstås ett viktigt men, inte så mycket att de tröttnat. De lyckades med att förmedla att de själva också tyckte att detta var roligt.

Det utlovades i förhandsintervjunatt det skulle bli högt och lågt, flams och trams. Samt ett och annat nålstick. Det lyckades man med. Blandningen av ståupp, sketcher och mer regisserade tablåer fungerar alldeles utmärkt. Lite lagom kärleksfull mobbning av några i publiken hör dit och uppskattades hörbart av publiken.

Vad kan dessutom ligga mer i tiden än tre män som driver hårt med hela mansrollen och inte minst bjuder på sig själva, ibland så man måste blunda med både ögon och öron.

De kompletterar varandra bra. Patrik Larsson sätter sin favorit som det danska mediet Karsten Torebjer, Måns Möller är killen man bara måste älska när han med barnslig glädje lägger fram sina skämt och Özz Nûjen, ja, han är helt enkelt Özz Nûjen, med medlemskap i KKK (“Korta Knubbiga Kurder” som han själv säger).

Även när det snuddar vid lite övertramp i det politiskt korrekta – och kliver över – förlåter man dem när de så tydligt blottar sig själva. Det senare även bokstavligt, Möller och Larsson som kroppsbyggare tillhör föreställningens höjdpunkter.

Inte minst är trion mycket driven när det gäller att ta en publik. Det är självklart svårt att veta vad som är ren improvisation och vad som är skrivet i förväg, men det känns åtminstone som det är gjort i stunden.

Özz Nûjen är ju förstås ett ovärderligt inslag i en humorshow. Det blir direkt tillåtet att skämta om och med nysvenskar. Alibit själv är ju mycket bra på det och en djupdykning i svenska uttryck och dialekter får en extra dimension och genomlysning.

Förhållandet män-kvinnor fick också det en rolig och insiktsfull genomgång när de tre kom in klädda som kvinnor och redogjorde för hur vet det varit när de följt med respektive komiker hem kvällen innan. Roligt och lagom pinsamt.

Publiken visade föreställnigen igenom (den som startade 16.00) en stark entusiasm och skrattade oavbrutet. Ändå reste den sig snabbt efteråt när jag absolut hade väntat mig en inklappning. Förunderligt!

“Om ni tyckte om det här så rekommendera vår kommande show till sådana ni tycker om. Om ni inte gjorde det så rekommendera den till några ni inte tycker om”. Så avslutar Özz Nûjen showen.

Jag tror bestämt att jag berättar för någon jag verkligen gillar.